Måndag 4/4
Kan inte säga att det gick extremt bra första gången jag klev in i klassrummet. Deras lässtund som de alltid har på morgonen med draperierna nere, tända värmeljus och musik i bakgrunden gjorde saken enklare för mig. Men jag slogs av en enorm förfäran när jag kollade på alla ungar jag memorerat utantill.
Vill bara säga: ni ser bra ut som ni gör på klassfotot. Var snäll klipp er inte.
Efter att jag A till O fixat och korrigerat vilka som var vilka med namn och utseende blev det min första lektion. Hade 3-5 elever där jag fick uppgiften att kolla över deras Svenska projekt och sparka igång lite. De ska göra en redovisning genom PowerPoint inför en familjekväll. Det de redovisar ska vara relaterat med svenska vilket ledde till otroligt fria händer. Jag såg allt ifrån bokrecensioner till Justin Bieber.
Lunchade tillsammans med ungarna för att lära känna dem lite. Blev medveten över min känslighet mot höga ljud när glädjerop över vart jag skulle sitta slängdes genom rummets alla hörn. Utan tvekan hamnade öronproppar högt på inkommande överlevnadslistan (som än inte var skriven).
Avslutade dagen med en annan än min huvudlärare och fick se en helt ny ledarstil. Lektionen efter det dock, arbetspasset, närvarade jag inte på och inte heller nån annan framöver.
Varför? Om gudarna visste.
onsdag 4 maj 2011
tisdag 3 maj 2011
Rapport tillbaka från kriget
Jag har slut på ord när jag skriver det här. Det trycker i magen och jag omformulerar mig konstant i huvudet. Och det börjar låta mer dramatiskt än vad det faktiskt är.
Praktiken i Sävjas skola Stordammen, slutade inte som man kanske tänkt sig. Kunde inte vistas där de sista dagarna pga. plötslig feber och lämnade därmed en bunt erfarenhetspoäng bakom mig. Hemma lämna jag en nyckel dock (ni får tillbaka den på tisdag, lovar!).
Det har varit många dagar och mycket antecknande. Praktiken var precis allt jag inte tänkt mig med en femma och allt kändes som en hönsgård under lektionerna. Det var nog den bästa organiserade hönsgården också, och gud som de skratta! Blir en speciell känsla att se barn vara barn och så ska det vara tycker jag. Vi alla blir vuxna och lär oss om hur livet ser ut när din första räkning plötsligt får dig att leva på nudlar.
Men gud förlåte den som inte är en bra förebild! Kommer posta en summering av varje dag framöver hur det såg ut under veckorna.
Over and out.
Praktiken i Sävjas skola Stordammen, slutade inte som man kanske tänkt sig. Kunde inte vistas där de sista dagarna pga. plötslig feber och lämnade därmed en bunt erfarenhetspoäng bakom mig. Hemma lämna jag en nyckel dock (ni får tillbaka den på tisdag, lovar!).
Det har varit många dagar och mycket antecknande. Praktiken var precis allt jag inte tänkt mig med en femma och allt kändes som en hönsgård under lektionerna. Det var nog den bästa organiserade hönsgården också, och gud som de skratta! Blir en speciell känsla att se barn vara barn och så ska det vara tycker jag. Vi alla blir vuxna och lär oss om hur livet ser ut när din första räkning plötsligt får dig att leva på nudlar.
Men gud förlåte den som inte är en bra förebild! Kommer posta en summering av varje dag framöver hur det såg ut under veckorna.
Over and out.
måndag 11 april 2011
Now you're a man
Planeringen för nästa lektion.
Glimmandet i deras förvåning.
Förståelsen i metodiken.
Tidigare har VFU låtit läskigt. Lite lätt nervös inför ens första uppdrag liksom. Detta är tänkande individer som man har att göra med. Om gudarna visste hur man påverkar dem, vad som helst kan forma en stor del av deras liv. Ibland vill jag veta i detalj hur de utvecklas pga. mig, men hade jag fått reda på det skulle det bli mitt största motstånd hittills. Att inte veta alls är ibland den bästa kunskapen man kan ha.
Det är mindre än en vecka innan deadlinen för ungarnas stora projekt ska bli klart. Projektet ska visas på en familjekväll och jag hjälper till att lotsa dem fram genom Power Point och hela planeringen. Se till att de förstår ett projekt. Och moral, arbetsro samt yrkesetik som en lärare bör ha med sig. Det är roligt att se ungarna jobba flitigt samtidigt som man själv siktar på att göra skillnad. Det har varit IKT, matte och SO hittills. Varje bit är rolig, så länge jag vet att att hjälpa till är den drivande faktorn.
Den här VFU:n har även gett mig lärdomen om att organisering är nyckeln till lyckade resultat. Nu befinner jag mig under en sten inser ni nu när jag spillt dessa bönor, men du vet vad man säger: learning by doing. Jag har varit lite efter på det, organiserings-området, men det finns många som fortfarande stöder mig och ger mig chanser trots att jag inte gjort nåt så grundläggande som det.
Varför kan vi inte göra detsamma för den yngre generationen?
Glimmandet i deras förvåning.
Förståelsen i metodiken.
Tidigare har VFU låtit läskigt. Lite lätt nervös inför ens första uppdrag liksom. Detta är tänkande individer som man har att göra med. Om gudarna visste hur man påverkar dem, vad som helst kan forma en stor del av deras liv. Ibland vill jag veta i detalj hur de utvecklas pga. mig, men hade jag fått reda på det skulle det bli mitt största motstånd hittills. Att inte veta alls är ibland den bästa kunskapen man kan ha.
Det är mindre än en vecka innan deadlinen för ungarnas stora projekt ska bli klart. Projektet ska visas på en familjekväll och jag hjälper till att lotsa dem fram genom Power Point och hela planeringen. Se till att de förstår ett projekt. Och moral, arbetsro samt yrkesetik som en lärare bör ha med sig. Det är roligt att se ungarna jobba flitigt samtidigt som man själv siktar på att göra skillnad. Det har varit IKT, matte och SO hittills. Varje bit är rolig, så länge jag vet att att hjälpa till är den drivande faktorn.
Den här VFU:n har även gett mig lärdomen om att organisering är nyckeln till lyckade resultat. Nu befinner jag mig under en sten inser ni nu när jag spillt dessa bönor, men du vet vad man säger: learning by doing. Jag har varit lite efter på det, organiserings-området, men det finns många som fortfarande stöder mig och ger mig chanser trots att jag inte gjort nåt så grundläggande som det.
Varför kan vi inte göra detsamma för den yngre generationen?
onsdag 6 april 2011
Ungarnas strypgrepp
Det har gått två dagar nu på Stordammen Skola. Av det jag vet om två skoldagar under mitt liv kan det vara lugnt. Det var så framförallt när man var ung. Allt handlar om planering och att man gör det man ska göra.
En klass med femmor, det tänjer lite på gränserna. Samtliga gränser (se: lugn, planering, utförande). Jag kan inte minnas närvarandet av fem tusen tåg som viner genom öronen när man står i en säker skolbyggnad. Eller åtminstone en ljudnivå som får en att föreställa sig det. På samma vis känns det som att de raka spåren tågen tar går barnen helt emot. Regler är till för att brytas säger man. Planering och lugn, allt på samma gång.
Nu ska jag dock inte ljuga här. Stordammen har inspirerande lärare och som har bra koll på samtliga elever och deras volym samt organisering. Atmosfären kan vara livlig, men med tanke på allt nytt som har implementerats hos femte-klassare fixas allting med bravur. Deras liv och hjärtfyllda rörelser rymmer sig i hela mig.
När jag först hörde om VFU och vart jag skulle arbeta blev det solklart med gymnasie- och universitetsnivå. Varför? Mentaliteten där är precis det jag sökte efter i en undervisningsmiljö. Hör och häpna dock att dessa femte-klassare - som skulle bli min dom - är nog det roligaste jag varit med om. I alla fall hittills i min lärarstudie-karriär. Som är extremt kort förresten.
Det blir en uppdatering på vad de har gjort i skolan och vad jag har deltagit i. Just nu, ville jag få ut det här.
Over and out.
En klass med femmor, det tänjer lite på gränserna. Samtliga gränser (se: lugn, planering, utförande). Jag kan inte minnas närvarandet av fem tusen tåg som viner genom öronen när man står i en säker skolbyggnad. Eller åtminstone en ljudnivå som får en att föreställa sig det. På samma vis känns det som att de raka spåren tågen tar går barnen helt emot. Regler är till för att brytas säger man. Planering och lugn, allt på samma gång.
Nu ska jag dock inte ljuga här. Stordammen har inspirerande lärare och som har bra koll på samtliga elever och deras volym samt organisering. Atmosfären kan vara livlig, men med tanke på allt nytt som har implementerats hos femte-klassare fixas allting med bravur. Deras liv och hjärtfyllda rörelser rymmer sig i hela mig.
När jag först hörde om VFU och vart jag skulle arbeta blev det solklart med gymnasie- och universitetsnivå. Varför? Mentaliteten där är precis det jag sökte efter i en undervisningsmiljö. Hör och häpna dock att dessa femte-klassare - som skulle bli min dom - är nog det roligaste jag varit med om. I alla fall hittills i min lärarstudie-karriär. Som är extremt kort förresten.
Det blir en uppdatering på vad de har gjort i skolan och vad jag har deltagit i. Just nu, ville jag få ut det här.
Over and out.
måndag 7 februari 2011
Inte "bara", arbeta runt om det
Det finns alltid en anledning till att organisera saker. Märks tydligast när ens strumpor helt plötsligt är i samma skåp som tvättmedlen. Där vill jag inte ha dem, mina strumpor ska vara i en kemikalie-fri avdelning (helst). Men ibland vill man ha det lite annorlunda.
Meningen med den här bloggen är att den är en del i min lärarutbildning, kurs IKT och Lärande A. Finns ingen annan förklaring till dess existens. Därav är den menad för inlägg som har med ämnet att göra eller kan på något vis relateras till det. Pratade med en av mina lärare om det och det har blivit konstaterat att så ligger det till.
Jag måste be om ursäkt till dem isåfall, den tanken har jag inte med bloggen. Eller rättare sagt: enbart den tanken har jag inte. Vi har kollat på att använda oss av internetresurser (mest bloggar i det här fallet) för utbildningssyfte. Med teknik följer det alltid sätt att effektivisera på i flera sammanhang, samtidigt som en personlig prägel sköljer det vi lägger upp. DIYonas är för mig något lite mer än en del i min kurs, den har blivit en del av mig. Rent av utbildningen själv berättar en hel del om min livs historia, och bloggen bevarar det i olika kvalitéer. Därför tänker jag låta bloggen bli så mycket mer än bara den biten historia.
Med effektivisering och layout så kommer jag göra det enklare för mina lärare dock. De vill inte läsa om min senaste goda morgon med te svalnandes bredvid mina skrivbordshögtalare. Därför kommer "tags" fixa vad som är IKT relaterat och inte. Det ska även göras tydligare med sektioner och annorlunda färgtema om det hjälper min strävan till en mer behaglig, hanterbar sida.
Mina lärare har inspirerat mig allt för mycket till bloggandet. Eller ... så pass mycket så jag tänker behålla den första blogg jag någonsin gjort till ett mer sentimentalt objekt. Och många gånger, så överskrider känslor logiskt tänkande.
Hoppas ni inte finner min tanke på användarvänlighet ologisk handledare. Isåfall tar jag gärna en sådan diskussion över en kopp te, mitt börjar ta slut nämligen.
Meningen med den här bloggen är att den är en del i min lärarutbildning, kurs IKT och Lärande A. Finns ingen annan förklaring till dess existens. Därav är den menad för inlägg som har med ämnet att göra eller kan på något vis relateras till det. Pratade med en av mina lärare om det och det har blivit konstaterat att så ligger det till.
Jag måste be om ursäkt till dem isåfall, den tanken har jag inte med bloggen. Eller rättare sagt: enbart den tanken har jag inte. Vi har kollat på att använda oss av internetresurser (mest bloggar i det här fallet) för utbildningssyfte. Med teknik följer det alltid sätt att effektivisera på i flera sammanhang, samtidigt som en personlig prägel sköljer det vi lägger upp. DIYonas är för mig något lite mer än en del i min kurs, den har blivit en del av mig. Rent av utbildningen själv berättar en hel del om min livs historia, och bloggen bevarar det i olika kvalitéer. Därför tänker jag låta bloggen bli så mycket mer än bara den biten historia.
Med effektivisering och layout så kommer jag göra det enklare för mina lärare dock. De vill inte läsa om min senaste goda morgon med te svalnandes bredvid mina skrivbordshögtalare. Därför kommer "tags" fixa vad som är IKT relaterat och inte. Det ska även göras tydligare med sektioner och annorlunda färgtema om det hjälper min strävan till en mer behaglig, hanterbar sida.
Mina lärare har inspirerat mig allt för mycket till bloggandet. Eller ... så pass mycket så jag tänker behålla den första blogg jag någonsin gjort till ett mer sentimentalt objekt. Och många gånger, så överskrider känslor logiskt tänkande.
Hoppas ni inte finner min tanke på användarvänlighet ologisk handledare. Isåfall tar jag gärna en sådan diskussion över en kopp te, mitt börjar ta slut nämligen.
torsdag 3 februari 2011
Lära sig i sammanhang, gör det
Universitetet var blygsamt fyllt den här morgonen, bussen inte fullt lika så. 20 barn som trängdes och skrek medan min kollega hade en plågad min och jag funderandes på om det gick att ta sig ut överhuvudtaget. Om 20 barn är vardagsmat för vissa lärare ska jag se till att hålla mig undan sånt och kolla på fancy måltider, "sofistikerade" if you so like. Fick min första lärarsituation idag och ska se om upplevelsen var så trubbig som jag trodde att den skulle vara.
Vi hade en lista med 10 lärarelever. Av de 10 tilldelades vi stadiga 3 efter vad som verkade vara en redan mager styrka. Trots den tillbakadragna mängden fanns det nyanser och liv som spreds runt och blev över. Det behövdes verkligen. Vi lärarstudenter var nämligen en fullskalig armé i jämförelse, 7 stycken redo för action. INTE som planerat. Kan minnas att vi till och med skämtade om ifall det skulle bara vara en närvarande. Nära skjuter ingen hare. Men allting funkade klart över mina förväntningar! Med minst 2 lärarstudenter närvarande för varje lärarelev gick det alltid att få hjälp illa kvickt. De tuggade sig igenom schemat snabbare än vår planerade minimala tid och redan efter 25 minuter fanns första blogginlägget framme. Det gjorde att plan B fyllde ut ett tidsutrymme som var ca. 5 gånger större än originalet. 5 gånger mycket mer gjort. Smidigt och smärtfritt måste jag säga.
Personlig service, mycket gjort och en otroligt trevlig stund gjorde det här till en bra försmak på lärarsituationer jag söker efter. Har en känsla dock att det är bara början som smakar, sen är det stopp. Att jag aldrig riktigt kommer nå eller ens kunna lukta på desserten efteråt. Som lärare, är man aldrig klar.
Vi hade en lista med 10 lärarelever. Av de 10 tilldelades vi stadiga 3 efter vad som verkade vara en redan mager styrka. Trots den tillbakadragna mängden fanns det nyanser och liv som spreds runt och blev över. Det behövdes verkligen. Vi lärarstudenter var nämligen en fullskalig armé i jämförelse, 7 stycken redo för action. INTE som planerat. Kan minnas att vi till och med skämtade om ifall det skulle bara vara en närvarande. Nära skjuter ingen hare. Men allting funkade klart över mina förväntningar! Med minst 2 lärarstudenter närvarande för varje lärarelev gick det alltid att få hjälp illa kvickt. De tuggade sig igenom schemat snabbare än vår planerade minimala tid och redan efter 25 minuter fanns första blogginlägget framme. Det gjorde att plan B fyllde ut ett tidsutrymme som var ca. 5 gånger större än originalet. 5 gånger mycket mer gjort. Smidigt och smärtfritt måste jag säga.
Personlig service, mycket gjort och en otroligt trevlig stund gjorde det här till en bra försmak på lärarsituationer jag söker efter. Har en känsla dock att det är bara början som smakar, sen är det stopp. Att jag aldrig riktigt kommer nå eller ens kunna lukta på desserten efteråt. Som lärare, är man aldrig klar.
tisdag 1 februari 2011
Med tummen mitt i handen utan internet
När var det den senaste gången du bestämde dig för att skaffa en hobby? Duger man för den eller har man inte tillräckligt med kunskap för att dra igång? Gudar tacka internet, tror det blir pensionering utan den. Men om man inte har internet då?
Trähantverk är någonting för mig ett hat- och kärleksförhållande. Jag kom aldrig in i tänket, var för upptagen med perfektion i planeringen. Ironiskt nog var det det som alltid blev slutet för arbetet, som perfektion ofta har en tendens att orsaka i mitt fall. Men jag kan inte sluta drömma om nåt så vackert som att bygga ihop ett eget bord och känna hur kroppen arbetar med millimeter precision. Det blir personligt, och den delen av en själv visar sig i resten av ens verk som blir ett med hemmet. Hyllor, skedar, lådor, allting.
Jag var borta och förvirrad först när jag startade med trähantverk. Hade det inte varit för en kompis till mig i Storbritannien som jag träffade genom nätet skulle det nog aldrig blivit av med det. Har vänt mig till hans expertis mer än en gång. Och även utan honom hade jag alltid min pappa som hjälpte till att knuffa intresset till ett djupare plan. Men hans närvaro kan man inte ta för givet och det är under sådana situationer jag uppskattar snabblänken till YouTube lite extra.
Men om jag inte hade internet då? Skulle det betyda slutet på min forskning för ny kunskap? Skulle du leta upp en bok på stan som täcker ämnet, eller en person i butik för feedback? Känner jag mig själv rätt så nej. I alla fall om vi pratar om böcker. Och jag tror det gäller fler personer där ute om internet brast under en längre stund.
Men nästa gång så skiter jag i det och jaga efter nåt bra bland antikviteter och damm. Flera sekel bak gjordes mästerverk, och internet stoppade dem knappast då.
Trähantverk är någonting för mig ett hat- och kärleksförhållande. Jag kom aldrig in i tänket, var för upptagen med perfektion i planeringen. Ironiskt nog var det det som alltid blev slutet för arbetet, som perfektion ofta har en tendens att orsaka i mitt fall. Men jag kan inte sluta drömma om nåt så vackert som att bygga ihop ett eget bord och känna hur kroppen arbetar med millimeter precision. Det blir personligt, och den delen av en själv visar sig i resten av ens verk som blir ett med hemmet. Hyllor, skedar, lådor, allting.
Jag var borta och förvirrad först när jag startade med trähantverk. Hade det inte varit för en kompis till mig i Storbritannien som jag träffade genom nätet skulle det nog aldrig blivit av med det. Har vänt mig till hans expertis mer än en gång. Och även utan honom hade jag alltid min pappa som hjälpte till att knuffa intresset till ett djupare plan. Men hans närvaro kan man inte ta för givet och det är under sådana situationer jag uppskattar snabblänken till YouTube lite extra.
Men om jag inte hade internet då? Skulle det betyda slutet på min forskning för ny kunskap? Skulle du leta upp en bok på stan som täcker ämnet, eller en person i butik för feedback? Känner jag mig själv rätt så nej. I alla fall om vi pratar om böcker. Och jag tror det gäller fler personer där ute om internet brast under en längre stund.
Men nästa gång så skiter jag i det och jaga efter nåt bra bland antikviteter och damm. Flera sekel bak gjordes mästerverk, och internet stoppade dem knappast då.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)